torsdag 11 november 2010

Suck. Jag blir nog aldrig någon bloggare.... Upptäckte just att jag inte skrivit på 5 månader, så här kommer en kort sammanfattning.

Hunden hämtades den 3 juli och resan hem gick utmärkt. Oscar vägde då strax under 10 kg. Idag väger han 47. Var tog vår valp vägen?

Föräldrarna fortfarande i livet men farsan har varit väldigt dålig i princip hela sommaren och det kan inte vara långt kvar nu. Förhoppningsvis får vi en jul ytterligare tillsammans. Mamma, trots obotlig cancer mår förvånansvärt bra tack och lov.

Oscar har en armbågsskada - och Britta har blivit uppsagd från jobbet efter 17 år. Så de enda riktigt positiva nyheterna just nu är att Oscar sover... :-), vi har tak över huvudet och en ny bil. Det blev ingen SUV utan en BMW 530 xd i stället. Den går som ett skållat troll...

Orkar inte tänka på all skit som varit utan försöker se framåt. Så till helgen skall vi åka på en Boerboelappraisal i Skåne där vi förhoppningsvis kommer att träffa folk som är lika stora idioter som vi. Och en jäkla massa hundar vilket egentligen är det jag mest hoppas på. Jag skulle gärna ha en till - men då får man nog bo lite annorlunda - som på landet nånstans. Det får bli när man slutat jobba...

Jag skall försöka uppdatera den här bloggen lite bättre i fortsättningen. Just nu skriver jag bara för mig själv.

torsdag 10 juni 2010

Ja, det blir lite långt mellan inläggen tyvärr. Massa skit som händer - men också ett litet glädjeämne. Och om vi börjar med det, har vi nu varit i Danmark och valt ut vår valp som vi kommer att hämta den 3 juli. En fantastisk liten krabat som skall heta Oscar. Några bilder finns på Facebook.

Det tråkiga är att pappas cancer i princip inte går att göra något åt - och det tar en jäkla tid ens att få igång en behandling som kan förlänga livet några månader. Inte förrän den 28 juni får han sin datortomografi och därefter ytterligare en vecka tills han får träffa läkaren - och sedan några dagar ytterligare innan behandling kan sättas igång - om det inte redan är för sent.

Mamma har börjat tappa håret efter sin behandling och jag talade med hennes läkare förra veckan - och prognosen är inte god alls. Som tur är vet mamma inte om det men lär väl få besked efter sin nästa datortomografi som sker samma dag som pappas - men på ett annat sjukhus för att komplicera saker och ting.

Nu hoppas vi bara på att de inte skall ha ont - och att de skall få 6 månader ytterligare - och se valpen växa. Han kommer att bli en tröst i all bedrövelse.

torsdag 13 maj 2010

Usch. Det har varit ett antal tråkiga veckor. Först blev föräldrarna ofrivilligt kvar i Spanien på grund av askmolnet. När de väl kom hem upptäckte vi att pappa såg sjuk ut och efter några veckor har vi nu fått konstaterat att han lider av cancer i bukspottskörteln med metastaser i levern. I princip den värsta cancerformen man kan råka ut för. Vi hoppas man skall kunna sätta honom på en medicin som bromsar förloppet.

Samtidigt får vi reda på att den ena tiken vi väntade valp från har gått torr. Och lite senare att den andra tiken endast skulle vara dräktig med 1-2 valpar.

Vi bestämmer oss då för att söka vår valp på annat håll och har nu betalat handpenning till Rathmann Boerboel vars Nandi födde 12 små råttor den 4 maj - varav 4 hanar och 3 i den färg vi vill ha. Vi får dessutom välja först. Äntligen lite ljus i mörkret.

Annars är det fortsättning på vår väntan. Både på valp och hur föräldrarnas sjukdomar utvecklar sig. Ena stunden är man glad när man tänker på valpen - och nästa är man förtvivlad. För säkerhets skull för att vi skall få all skit samtidigt har ju mamma också cancer - dock inte lika allvarlig som pappas.

Det blir en intressant sommar och jag hoppas verkligen att min far får vara tillräckligt frisk för att träffa valpen under sommaren. Det kan nog fungera som viss terapi.

söndag 11 april 2010

Nästa steg på resan mot hund inleddes för några veckor sedan. Vi behöver en andrabil. Och vi hittade en begagnad Honda Civic på Blocket - i Stockholm. Sagt och gjort. Vi tog tåget till Stockholm igår och körde de 47 milen till Göteborg och nu står den parkerad utanför huset.

Nästa steg blir att sälja vår "förstabil" som inte kommer att vara tillräckligt stor för att få plats med en hundbur som vi tycker krävs för annat än kortare sträckor. Annons kommer att presenteras på Blocket inom några veckor, sen har vi några månader på oss att finna en lämplig SUV för ändamålet. Det lutar åt en dieseldriven Hyundai Santa Fe. Säg inte annat än att vi går in för vårt hundägande med liv och lust (och pengar) men vi vill helt enkelt ha alla förutsättningar så långt det är möjligt, på plats inför hundens ankomst.

Nu återgår vi till vänteläge tills valparna är födda och vi har kunnat konstatera att kullen innehåller en valp vi vill ha. I mellantiden får husse koncentrera sig på att golfsäsongen står inför dörren - och att huset behöver viss upputsning.

torsdag 8 april 2010

I väntans tider

Vi bestämde oss strax före nyår att vi skulle skaffa en hund. Och inte vilken hund som helst. Britta hade vid ett flertal tillfällen träffat en hund på bussen hem från jobbet. Det var en stor hund trots att han bara var 9 månader gammal. Och väldigt väluppfostrad.

Själv har jag alltid gillat hundar - åtminstone lite större dito. Men inte min kära sambo. Och absolut inte korthåriga hundar. Så, i valet mellan liten lurvig sak och ingen hund alls, har jag valt det senare.
Men så dyker alltså den här hunden upp på bussen. Den är stor, den är släthårig och den verkar förvånansvärt lydig. Och Britta är mer än intresserad. (vem är väl då jag att protestera)?

Vi får reda på att det är en Sydafrikansk Mastiff - fast den kallas "Boerboel" som ungefär betyder "bondens stora hund". Forskningen inleds och efter några veckor har vi på nätet samt genom kontakt med några svenska ägare av rasen, sorterat ut ett par seriösa uppfödare. Handpenning betalas till en dansk uppfödare vilken vi åker och träffar i mars där vi får träffa två förhoppningsvis gravida tikar.

I dagarna visar det sig att endast en av tikarna är gravid och nedkomsten är beräknad till första veckan i maj. Det innebär leverans första veckan i Juli - precis när semestern börjar. Nu kan vi äntligen börja tro att det faktiskt skall bli en hund för oss till sommaren.